Keramikkurser på nätet

Keramikverkstan

Att planera keramikverkstan börjar oftast med frågan: Var kan jag vara? Oftast får vi ta den lokal vi kommer över eller har tillgänglig.

Bra frågor att ställa sig är: 

Är keramikverkstan endast för mig eller ska vi vara fler?
Vad är syftet? Hyra lokal eller vara hemma? 

Oftast är svaret:
- Jag vill kunna skapa med lera när jag vill, bara gå till verkstan när lusten faller på och jag känner för att skapa.

Här utgår jag från att du har en lokal och ska utrusta den på bästa sätt. 
Viktigt att tänka på (förutom el till keramikugnen som vi ska ägna alldeles egen tid åt) är logistik - det kommer nämligen gå åt en del lera som ska bäras in och keramik som ska bäras ut. Då är det skönt att slippa trappor och många steg, det bästa är att kunna...

Har du funderat på vad du ska göra av all lera som blir över när du drejar och beskickar, kavlar eller bygger?
Drejlera från beskickning eller som kasserats kan du ha mycket kul med. Här visar jag hur jag beskickar en kruka av returlera. Det enda du ska tänka på är att de olika lerorna har samma fuktighet, här har det fått det genom att ligga i samma hink ett tag och sedan gått ett varv genom lerkvarnen. Du kan lika gärna knåda några snabba varv och sedan låta leran vila några dagar. Det viktiga är att du inte knådar för länge så att leran blir helt blandad, oftast får den en ljusgrå skärv då. Det fungerar också fint men då får vi tänka lite annorlunda och det blir ett nytt avsnitt.
För den här krukan har jag slarvknådat leran för att senare dreja, du ser hur de olika lerorna skiktar sig i krukan,...

Så här års går keramikugnarna varma, för tillfället är det nästan bara handdrejad porslin jag bränner. Har verkligen gett mig sjutton på att knäcka koden, dels för egen del men även för att dela med mig av mina erfarenheter av att skapa i denna lerans" törstiga diva". Det är mycket med lera som du inte kan läsa dig till utan du måste fånga känslan för leran, lära musklerna, sluta tänka, bara låta kroppen skapa koncentrerat. Många kvällar den senaste tiden har jag kommit på mig med att sitta kvar i keramikverkstan sent på kvällen och vara helt inne i någon av de porslinslera alster jag håller på med. Känner ingen trötthet märker inte att jag glömt äta, dricka bara fortsätter arbeta med den förhäxande porslinslera besatt utan att kunna sluta. Porslinslera är verkligen...

Ute är det rått och regnigt, vinden viner och inte ens hunden vill gå ut.

I keramikverkstan värmer både ugnar, kreativitet och skaparglädje. Den här veckan har det varit full fart med inspelning av nya avsnitt till KeramikAkademin. Det har gjorts avsnitt om durkslag, burkar, porslinlera, Mishima och ett kort avsnitt med namnet “Kampen mot slappa pipar”. Min assistent skrattade gott och sa den rubriken måste vara kvar! Hon fick som hon ville och avsnittet blev ett litet upprop om bättring när du drejar och gör pipar. För om det är något jag kan störa mig på (förutom dåliga avslut och tunga bottnar) så är det slappa pipar, du förstår själv ingen vill se en slapp pip som inte fungerar.
Du kan slappna av det finns hopp!  KeramikAkademin går jag igenom den ena pinsamheten efter den andra, sånt du inte vill dreja eller göra i lera...

Vi som älskar lera är lyckliga!

- Lyckliga därför att lera finns över hela världen. Och vi som bränner den till keramik delar en mångtusenårig kunskap både med tidigare och generationer och våra samtida kolleger.

Nyfikenheten på annan keramik har tagit mig på många intressanta och spännande resor, ibland har jag jobbat för någon fabrik och gjort modeller. Ibland har jag låtit tillverka keramik för egna kunder eller jobbat för uppdragsgivare.

Vad jag upptäckt är att vi keramiker är som musiker fast med lera. Det spelar ingen roll var i världen du befinner dig vi pratar samma lerspråk, delar samma problem och glädje kring lera och keramik.

Keramik i Vietnam

Nu är jag i Vietnam och det första som slår mig är, UNDERBARA stora krukor för vatten eller växter. Jag misstänker att en del av urnorna kan vara gamla,...

Alldeles för ofta får jag mejl från desperata lerälskare som kört sin keramikugn "åt helvete". För att de inte insett att 1250°C är en väldigt kraftfull temperatur. 

Det är en temperatur så hög att vi inte ens kan föreställa oss den, hur ska vi kunna det vi lever själva i en temperaturintervall som varierar runt 70-80 grader?
Om vi inte badar bastu någon gång som är strax över 100°C, så hur ska vi kunna föreställa oss temperaturer runt 1000°C?

Idag finns enkla förprogrammerade digitala instrument som gör att det bara är att trycka på knappen. Det är toppenbra men tyvärr så räcker det inte med att hitta rätt knapp eller rätt brännprogram för din keramikugn. Du behöver mer kunskap, du behöver veta vad som sker i keramikugnen och varför det händer.
Det är först...

Det värsta som kan hända när du bränner din keramikugn.

Du ska få höra historien om det värsta. 
Det är så länge sen att det är preskriberat, det var inte heller min keramikugn, ännu värre.
Vet inte heller om det verkligen var mitt fel? Inte en mindre skräckupplevelse för det.
Var kursledare för en keramikkurs för ett studieförbund. De hade en gammal lergodsugn med analog styrautomatisk. (Jag avskyr analoga styrinstrument!) 
Keramikugnen valde eller om det var ett element gick sönder?  Att inte slå av förrän säkerhets-säkringen gick av. Hade inte möjlighet att passa bränningen, det var ju in en studielokal.
Resultatet var en härdsmälta av smält-lera-som-blivit-glasy-och-täckte-hela-ugnens- botten.
Föreställ dig en tjock hård smet på alla sättplattor och i botten på keramikugnen som...

Ibland är det bra att få en överblick, då brukar det som verkar rörigt framträda tydligare. 
Har gjort en kort minikurs om lera och keramik som du kan kika på. 
I kursen kan du hämta hem två pdf en om keramikprocessen och en om bränning.
Dessutom visar jag dig hur du gör en cool burk i lera på ett enkelt sätt. 

När bestämde mig för att göra digitala kurser på distans, var min tanke att hjälpa företagare att marknadsföra sig digitalt via nätet. Något jag älskar, nästan lika mycket som lera.
Jag hade bloggat länge, byggt mina egna webbsidor, startat och drivit flera företag och varit mentor. Någonting fick mig  tänka till om och att i stället dela den unika erfarenhet jag har av att vara keramiker. Nu har jag gjort många webbkurser om att skapa i lera och bränna keramik. 

Idag vet jag att jag valde helt rätt, det är en helt ny värld som har öppnats. Vi är keramikkompisar över hela jorden, jag är aldrig ensam i keramikverkstan. Om jag inte vill förstås, ensamhet är ju ofta nödvändigt för att få frid att skapa. 
Frågan var fungerar det att gå en keramikkurs på distans?...

Ibland är det svårt att köpa drej-lera.
Hur är den att dreja med?
Klarar den att dreja det jag vill, stora fat eller höga vaser? 

Hur blir leran efter bränning? Hur blir den som keramik med glasyr?
Frågor som de flesta som säljer råmaterial för keramik inte svarar på.

Det fanns en tid då jag köpte och fick transporterat pallvis med drejlera, minst ett ton lera varje gång. På den tiden chansade jag ofta och köpte hem några leror att testa. Men för det mesta blev jag kvar med den lera som jag var van vid och som fungerade i min produktion. Inte så konstigt vi keramiker är ett konservativt släkte, det som fungerar håller man sig gärna till. 
Ville jag verkligen ha en speciell lera blandade jag leran själv. (Berättar om det en annan gång)

När jag flyttade till Österlen och fick nära till två...