Fyra sätt att skära av drejat från klös, och vilket jag bytte till
Innan en glasyr är riktigt klar vill jag se hur den beter sig. Rinner den, har den liv, hur blev färgen och nyansen? Skålarna tar vid där testplattorna slutar. Just nu har jag 50 små skålar på gång för kommande glasyrtester, och då blir drejning på klös min metod. Snabbt, säkert, och enormt meditativt.
Och när man drejar smått på klös kommer en fråga som sällan får plats i kursbeskrivningar eller böcker: hur skär man av dem snyggast?
Jag har använt skärtråd i alla år. Det har bara varit så. Men nyligen testade jag den asiatiska metoden med tandtråd och pinne, ordentligt, minst 25 skålar för att verkligen lära mig handgreppet. Och då bytte jag favorit. Det förvånade mig faktiskt.
Här är de fyra sätten jag har provat, hur de skiljer sig, och var jag landat.
1. Skärtråd
Klassikern. En tunn ståltråd som dras under foten.
Skärtråden är snabb, ren och funkar på i stort sett allt. Den är lätt att hålla rak och gör ett tydligt snitt. Det är därför den blivit standard i de flesta verkstäder, och det är därför den varit min metod under alla år.
2. Drejnål
En drejnål skär av godset. Det går fort när man har handlaget, och resultatet blir bra.
Det är en metod som fungerar rätt så bra för mindre former, och den har sin charm. Kan vara bra att börja med men är lite trubbig och okänslig. Jag har använt den ibland, men aldrig som förstaval.
3. Kniv
Min mor NinnieE drejade mycket på klös och skar av med kniv, det kan vara så att hon även lyfte godset med kniven.
För mig har kniv aldrig känts naturligt. Det blir lite meckigare än med skärtråd, och det handlar nog om hur vi en gång lärt oss, eller val av kniv. Men det är en fullt fungerande metod om handlaget sitter där.
4. Tandtråd med pinne (den asiatiska metoden)
Här blev jag överraskad.
Tandtråden fästs på en pinne med en lös ände, och dras under foten som en ögla. Det låter omständligt, men det ger en otroligt ren och kontrollerad avskärning. Jag märkte att skålarna kom av klösen med en tydligare, jämnare botten än jag är van vid.
De första skålarna blev inte bra. Men efter cirka 25 stycken satt det, och då förstod jag varför man håller fast vid metoden i de traditioner där den hör hemma.
Min ranking, ärligt
- Tandtråd med pinne, min nya favorit, för precisionen och hur botten blir
- Skärtråd, fortfarande utmärkt, snabb och pålitlig
- Drejnål, fungerar väl när det passar
- Kniv, för den som har handlaget, vilket NinnieE hade men inte jag
Varför det är värt att fundera på alls
Avskärningen är ett av de där små momenten man sällan pratar om. Det får sällan plats i en kursbeskrivning eller en bok, det är liksom underförstått. Men det avgör hur botten ser ut, hur fort du kommer vidare i arbetet, och hur det känns att jobba.
Det är också ett av de moment där det lönar sig att prova något nytt även när man är van. Jag hade aldrig bytt om jag inte testat ordentligt, och jag är glad att jag gjorde det.
Om du vill lära dig drejning från grunden
Att skära av drejat är ett av många små moment som tillsammans gör drejning till ett hantverk man kan utvecklas i hela livet. Om du är ny vid drejskivan, eller vill börja om från grunden i lugn takt, har jag en grundkurs i drejning på 90 dagar där vi går igenom hela vägen från lerans förberedelse till den färdiga krukan.
[Läs mer om Grundkurs i drejning →]
