Att vedbränna keramik tar en livstid att lära sig
Att vedbränna keramik tar en livstid att lära sig, så jag har bråttom. Här kan du ta del av mina senaste två bränningar i vedeldade keramikugnar.
Planera vedbränningen, keramikugn, glasyrer och modeller
I planeringsfasen inför en vedbränning går jag igenom gods jag tidigare bränt, glasyrtester och anteckningar från tidigare bränningar. Jag ser över vilka leror jag vill arbeta med och hur bränningen ska få påverka ytor och uttryck. Parallellt skissar jag på en ny kollektion. Den bygger delvis vidare på kollektioner jag redan arbetar med, men ger mig även utrymme för nya former som jag vill pröva i den kommande bränningen.
Den här perioden består mycket av att skissa i leran och testa nya idéer. Mitt arbete handlar om att hitta en fortsättning på den keramik som kännetecknar mitt skapande. Former som fungerar väl tillsammans, både i galleriet och i de olika ugnstyperna. Vedbränning kräver förarbete och eftertanke.
Den här aktiva perioden tar några månader, samtidigt som jag egentligen alltid arbetar inför nästa vedbränning och ställer undan det som kan passa för aska och eldens magi. När ett datum är satt för en bränning blir arbetet mer intensivt, för att få med så mycket gods att jag verkligen fyller hela ugnen. Eftersom jag transporterar godset till ugnarna skröjbränner jag det för att kunna packas och transporteras så att de håller. Jag tar även med egna glasyrer och allt jag behöver för att glasera. Glaseringen gör jag på plats.
Väl på plats börjar det riktigt hårda arbetet
En första lång dag går mot sitt slut och jag har fått prioritera hårt för att få med mig allt jag vill ha. Jag packar ur bilen som är fylld till bristningsgränsen. Ingen vill ju bränna en ofylld ugn.
BourryBox är mindre än jag kom ihåg och de stora urnorna är större. Bra, för då går det fort att packa ugnen. Men det blev mycket gods över som inte fick plats. Olly föreslog att jag skulle bränna en vedeldad ugn till, en keramikugn som går snabbare. Om jag startar den ett dygn senare blir de klara att ta ur ungefär samtidigt.
Jag funderade lite på om vi skulle orka bränna en ugn till. Det blir inte mycket sömn, men det är intressant att se om det går. Jag tvekar lite, osäker på om jag och Sara ska orka. Det är svårt att stå emot utmaningen i att få bränna en typ av vedeldad ugn jag inte testat tidigare.
En plan för vedbränningarna börjar ta form.
Vi startar upp att elda BourryBoxugnen samtidigt som jag glaserar och sätter den andra ugnen, som beräknas ta ungefär halva tiden att få upp till kägla 11–12.
Vi eldar BourryBoxugnen en och en i sextimmarspass och försöker sova för att orka genom natten och kommande dag. Det blir inte mycket sömn, det får gå ändå. Det är massor med ved som måste klyvas, sju åtta kubik. Det tar sin tid men är fridfullt monotont på sitt sätt.
När eldningen börjat och i takt med att temperaturen blir hög krävs mer ved för att få ugnen att öka i temperatur. Sakta, grad för grad, stiger temperaturen för att sjunka dramatiskt varje gång färsk ved laddas in. Vartefter elden tar sig stiger temperaturen i atmosfären lite mer, ibland står det helt stilla länge. Något måste justeras mer syre eller mera ved? Det går långsamt.
I ugnarna har vi käglorna 9, 10, 11 och 12 på flera platser i keramikugnen. När temperaturen blir tillräckligt hög kikar vi in i ugnen för att se om de börjar mjukna eller böja sig.
Den första vedugnen BourryBoxugnen tar minst 24 timmar, så de långa ensamma passen vid ugnen blir många. Det konstiga är att man aldrig känner sig ensam, inte ens mitt i natten. Keramikugnen, eldens sprakande och iver efter mera ved värmen gör att vi blir ett team med ugnen. Jag inser liknelsen med ugnsdraken som ska matas för att öka i styrka och till sist ge keramiken liv.
En annan kär vän är Robie som hänger med vid varenda bränning, det finns nog ingen katt som kan så mycket om vedbränning som hen? 
En vedeldad keramikugn bränner sällan jämnt. Det gäller att lära sig hur man ska elda för att fördela värmen i ugnen. Under min senaste bränning lyssnade jag på ett råd som visade sig inte vara helt lyckat. Det resulterade i en tokvarm ugn på ett begränsat ställe. Detta är inte helt ovanligt. När jag såg det förstod jag direkt vad jag gjort. Tur att det bara var mitt gods i ugnen, så jag får lägga det till erfarenheten kring just denna ugn.
Någon sa att det tar en livstid att lära sig bränna vedeldat. Undrar om det gäller för varje vedeldad ugn?
Båda ugnarna tog lite längre tid än planerat. Vi blev klara strax efter ett på natten. Det är en del procedurer med att täppa till alla öppningar och ta bort allt som är brännbart runt keramikugnen innan vi lämnar dem för att äntligen få sova.
Som en baksmälla utan fest
Sömnen efter ett långt brännpass brukar inte vara den bästa. Elden, de monotona ljuden och doften av rök hänger kvar i sömnen medan kroppen värker. Uppvaknandet är tomt. Inget mer att göra än att vänta på att keramikugnarna ska svalna, medan tankarna repeterar bränningen och kroppen är helt urlakad. Bränningen tog 30 timmar för BB och 12 för den andra.
Avsvalning och resultatet
Jag är känd för att lufta mina ugnar så att temperaturen sjunker lite snabbare. Jag lyfter ut några stenar vid 400 grader för att vid 250 grader påbörja att ta bort fler. Till sist är den lite snabbare ugnens uppmurade dörr nedtagen och jag ser rakt in på keramiken.
Wow, det blev bättre än bra och en ny erfarenhet
Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men detta är mycket bättre. Keramikugnen som var ny för mig visade sig passa mig strålande och jag älskade resultatet. Vi packade sakta ur ugnen, kikade på det lite mer och packade ner igen för hemtransport.
Dagen efter gjorde vi samma sak med BourryBoxugnen. Eftersom jag bränt den många gånger visste jag ungefär vad som väntade, förutom att dess innehåll var nytt för mig. Allt såg bra ut tills vi kom till den absolut sista biten som fått på tok för kraftig värme. Flera krukor hade spruckit av värmen. En intressant erfarenhet. Det kan bli för varmt i en vedbränning.
Vi pratar om allt keramiskt i medlemskapet
Efter att ha packat bilen med färdigbränd keramik, kört hem, packat ur och vilat var det dags för lunchmöte i KeramikAkademins medlemskap. Det är då vi pratar drejning, glasyrer, bränningar och ekonomi. Kort sagt allt kring att skapa keramik som hobby, i kurser eller yrkesmässigt.
Några hade egna erfarenheter av att vedbränna keramik, andra undrade över skillnaden mellan olika vedeldade ugnar. Det är en stor skillnad. Jag har bränt vedeldade keramikugnar på många platser runt om i världen och ugnarna varierar från mångtusenåriga varianter till salt- och sodaugnar och de som är mer moderna och lite snabbare att elda. Men allt handlar egentligen om vilket resultat vi vill uppnå.
Det är väl det som gör vedbränning (och keramik) så fascinerande. Att vi aldrig riktigt blir färdiga?
Känner du att KeramikAkademins medlemskap skulle kunna vara något för dig kan du läsa mer genom att klicka här.
