Handdrejad porslinslera och "slow ceramic"

Så här års går keramikugnarna varma. Just nu är det nästan bara handdrejat porslin jag bränner. Jag har verkligen gett mig sjutton på att knäcka koden, dels för min egen skull men också för att kunna dela erfarenheterna av att arbeta med denna törstiga diva till lera.

Det finns mycket med lera som du inte kan läsa dig till. Du måste fånga känslan. Lära musklerna. Sluta tänka och låta kroppen arbeta koncentrerat.

De senaste veckorna har jag flera kvällar blivit kvar i verkstan långt efter att jag borde ha gått hem. Jag märker inte att jag är trött. Märker inte att jag glömt äta. Jag bara fortsätter arbeta, besatt av porslinet.

Porslinslera är en törstiga diva

Porslinslera är inte lätt. Det är nog därför det är så intressant.

Det ska vara tunt. Så tunt att ljuset kan sila igenom. Det är själva poängen. Jag karvar, fasetterar, beskickar, drejar av och söker det perfekta torktillståndet. Lagom torr för att kunna skäras. Lagom fuktig för att inte spricka. Tappar jag koncentrationen brister leran.

Blir det inte tunt och transparent kan det lika gärna vara vilken lera som helst. Samtidigt tillåter porslinet inte vad som helst. Det kräver list. Det kräver verktyg. Plötsligt gäller inte mina gamla regler om att arbeta nästan enbart med händerna. Jag har fått skaffa nya verktyg och nya sätt att tänka.

Börja om från början

Efter två veckor med porslin insåg jag att det bästa var att börja om. Att försöka glömma det jag redan kan och betrakta materialet som nytt. Trots över trettio år med lera måste jag ta några steg tillbaka, lära om och anpassa händer och kropp.

Bli nybörjare igen.

Det är intressant, för det är precis vad många deltagare i Keramisk Grundkurs beskriver. De säger:
“Jag insåg att jag inte kunde så mycket som jag trodde. Så jag börjar om.”

Att arbeta med keramik är mer än att forma lera. Det är drejning, form, glasyrer och att bränna sina egna ugnar. Och sedan det avslöjande resultatet. Blev det som jag tänkt mig? Bättre? Sämre? Ska det återvinnas eller säljas?

Keramik är inget för otåliga snabbfixare. Porslin ännu mindre. Divan leder mig, och om jag lyssnar visar hon vägen.

Just nu delar jag mina erfarenheter av porslin i KeramikAkademins medlemskap, där arbetet får fortsätta över tid.

Om du vill lägga en stabil grund i ditt keramiska arbete börjar det alltid där. Du kan läsa mer om våra keramikkurser genom att klicka på länken