Känsla och detaljer, keramikworkshop i Cheongdo, Sydkorea

Taes keramikverkstad, den stora tonggamaugnen, hem och galleri ligger i en liten by på landet utanför Cheongdo, en mindre stad i sydöstra Korea. Livet i Sydkorea sker i dalar mellan de höga bergen. Hur du än vänder dig har du berg vid horisonten. En del berg är nära, en del längre bort, horisonten består av trädbeklädda bergskammar i flera nivåer.

Dalen kring Cheongdo är ett odlingsparadis där mycket odlas, framförallt persimoner. Träden syns överallt, längs bergssluttningar, gator, skolgårdar och tempelområden, så jag kallar det persimondalen. Jag kom mitt i skördeperioden och passade på att frossa i persimoner. En persimon som plockas från trädet i precis rätt mognadsgrad, när den är nästan genomskinlig, är helt fantastiskt god.

Dagarna i keramikverkstan

Min koreanska frukost blev en liten yoghurt, en liten espresso och en persimon. De första dagarna byggde vi onggis, Tae gick igenom sin teknik och hur han bygger, designen, traditionen och tankarna kring onggi, och hur han vill ha sin onggi. Vi jobbade traditionellt genom att bygga på höjden med kavlad lera, fästa, låta leran stadga sig, forma och bygga vidare när det var rätt läge. Ingenting med tekniken var speciellt nytt för mig, förutom leran och att Taes process var så genomarbetad. Det märktes att han har gjort detta många, många gånger. Det fina med att handbygga är att det går att bygga hur stort som helst, det är jag intresserad av.

Lära tekniken, inte kopiera

Jag åkte inte till Sydkorea för att kopiera koreansk keramiktradition, jag vill lära tekniken och sedan använda de delarna som fungerar och låta dem smälta samman med mitt eget uttryck.

Under mitt liv med lera har jag noterat att en del västerländska keramikkollegor gärna använder asiatisk teknik, namn och utryck och även gör sig till talespersoner för en keramiktradition som inte är deras. För mig är det en form av kulturell appropriering och lite av en kulturstöld.

Att göra onggis, moonjars som Tae och hans koreanska keramikkollegor gör är en del av en tusenårig tradition och det är något som är förbehållit dem.

Jag anser däremot att det är helt okej att jobba med tekniken, ta lärdom och införliva tekniken med ett eget uttryck. Men att kopiera för att efterlikna koreanska, japanska, kinesiska eller andra asiatiska kollegor tycker jag är fattigt. Det känns helt enkelt inte rätt.

Det sitter i detaljerna

Det jag verkligen tog med mig från dagarna i verkstan med Tae förvånade mig. I stora drag kan jag lätt lista ut hur han gör rent tekniskt. Det är inte så svårt att se om man har jobbat mycket med lera. Och det känner nog varenda keramiker igen. Vi vill hela tiden outsmarta och tänka: hur gjorde du det där?

Men när jag tittade närmare på hur Tae arbetade var det inte riktigt som jag trodde. Skillnaden ligger i de små, små detaljer som gör väldigt mycket för resultatet. Som lerans tillstånd i vilket tillstånd vi fortsätter att jobba, när vi väntar lite innan leran fäster i nästa lager. Hur slaget är när vi jobbar med ytan, och vilka verktyg som används.

Vid första ögonblicket tror jag att jag vet hur det görs, men vid närmare studium ser jag hur avgörande de där små skiftena är. Jag har inte tänkt så tidigare, för det finns så många vägar till det resultat vi vill. Tae har gjort det hundratals gånger och hittat genvägarna som tar tid att lära sig.

Helt plötsligt blev jag osäker. Ska jag fortsätta nu, eller vänta lite? Är leran bra eller är den för torr? För våt? I stora drag kunde jag naturligtvis känna av det, men när det gick in på nästa nivå blev jag osäker. Där är lerans tillstånd helt avgörande, och det här var inte min lera, och inte en lera jag behärskar fullt ut.

Det kändes ändå väldigt bra, för jag insåg något som var självklart för min kropp men inte för min hjärna: det är skillnad på lera och lera. Inte så att du behöver göra en teknisk analys, att jobba med en lera handlar för oss keramiker om att hitta känslan och att tänja gränserna. Ingen lera är den andra lik, och vi får lära känna varje lera, som en ny vän.

Hos Tae mötte jag också min överman när det gäller att jobba med keramikerns känsla, inte bara för leran utan inom hela det keramiska området. Du anar inte hur befriande det var att släppa mått och måsten och lita på min keramiska instinkt, igen.

Jag valde att jobba med en kruka och ta den dag för dag. Däremellan drejade jag lite för att få gods till den kommande vedbränningen. Drejning är ju mitt snabbaste sätt att få saker ur händerna.

Så min slutsats från verkstadsdagarna med Tae är: det sitter i känslan men även i detaljerna. Just de här detaljerna hade jag inte i min verktygslåda. De fick jag lära av Tae, hur han hanterade och behandlade leran med känsla och för att få rätt uttryck detaljnivå.

Det här kommer jag gå djupare in i KeramikAkademins medlemskap den närmaste tiden. Vi vet ju detta redan att leran har så många faser och många steg. Det är inte bara att dreja ena dagen och beskicka andra dagen. Det finns många, många nyanser, steg och stadier för leran däremellan. Det är där fortsättningen ligger om man vill utveckla sin keramik.

Det här tar vi vidare i KeramikAkademin

En lera är inte bara lera. Leror har olika sammansättningar och så många olika faser och stadier mellan formbar och torr. Det är här fortsättningen och utvecklingen ligger när vi vill utveckla vårt skapande med leran.

Det är bland annat det vi går djupare in i nu i KeramikAkademins medlemskap:

• Lerans faser och vad de betyder när vi drejar och bygger, och känslan för lera och glasyr som leder oss till detaljerna
• Videor där Tae visar hur han jobbar, som jag redigerar och ger kommentarer
• Möten där vi pratar lera, Korea, onggi och vedbränning och det du funderar på i din keramikverkstad
• Nya utmaningar inom de områden vi jobbar med just nu

Är du nyfiken på det vi gör i KeramikAkademins medlemskap, kan du läsa mer om det här.

Klicka här för att läsa mer om KeramikAkademins medlemskap.