Uppvuxen i en keramikverkstad 

Det finns många vägar till keramik. Min började tidigt, men den var långt ifrån självklar.

Jag växte upp i en keramikverkstad som min mor drev. Där arbetade fem till åtta medarbetare och allt skapades för hand. Det drejades, trycktes i gipsformar, glaserades och brändes i stora keramikugnar. Kunskapen från den "keramiken" blev min ryggrad som yrkesverksam keramiker. Det var där jag fick grunden till att att arbeta yrkesmässigt keramik .

Jag är tacksam över att ha lärt mig dreja av en yrkesdrejare, med en teknik där varje grepp och moment leder vidare utan att ödsla onödig energi.

På bilden nedan är jag i tioårsåldern och sitter jag vid min drejlärare Martins Janssons drejskiva.

Ett hantverk handlar alltid om att förstå materialet. Den keramiska processen är inget undantag. Goda baskunskaper ger oss möjlighet att utveckla vår egen teknik och vårt konstnärliga uttryck. Jag tror att det är vad alla skapande människor söker, att hitta sin röst. Vi keramiker gör det i leran.

Men senare kommer kanske det svåraste. Att bränna leran till keramik. Att förstå glasyrerna och deras magi.

Vi blir aldrig fullärda. Nyfikenheten är det som sporrar mig, och tillsammans med keramikerna i KeramikAkademins medlemskap utforskar vi nya vägar. Många tekniker är tusenåriga och hantverket har gått i arv genom generationer. Nu är det vi, du och jag, som för det vidare.

Det är både inspirerande och utvecklande att fortsätta söka och tänja våra gränser, sida vid sida med både levande och forntida kollegor. Som tur är rymmer keramiken oändligt många tekniker och områden att utforska. Vi blir inte uttråkade. Det finns alltid nya problem att lösa.

Idag är det framför allt olika bränntekniker och glasyrer som intresserar mig. Jag reser gärna och deltar i workshops hos andra mästare när jag inte skapar i krukmakeriet på Österlen. Att lära av skickliga kollegor är både utvecklande och nödvändigt.

Friden i krukmakeriet gör gott för själen mellan resorna. Och att då och då bli avbruten av kunder som vill köpa det jag skapar är både hedrande och en förutsättning för att kunna fortsätta.

I KeramikAkademins medlemskap utvecklas vi tillsammans. Vi delar framgångar och löser problem. Det är med stor glädje och stolthet jag ser mina deltagares framsteg. Det är så hantverk lever vidare, genom att kunskap delas.

Nu är det min tur att föra den kunskapen jag en gång fick vidare.

Bilden nedan är på min mor och keramikverkstan jag växte upp i.

* Min mor är Ninnie (Ekberg) Forsgren, du kan hitta hennes alster under signaturerna NiE eller NinniE.

Vill du se mer av min keramik i krukmakeriet hittar du det på krukmakeri.se